Mässling: Är det OK att smitta sitt barn avsiktligt?

 

Bildkälla

Vad säger en
”Professor of Private Law
Chairman of The Swedish Law and Internet Institute”
om min rubrikfråga?
Läs hans svar till mig i detta inlägg!

En finess med att få veta mer – om man är okunnig  i en fråga – är att ta primitiv ställning i den och basunera ut sin åsikt.
Och sedan se vad som händer.

Debattglad som jag är råkar jag ofta in i sådana diskussioner. Och alltid lär man sig något. Och kan till och med byta åsikt…..ja det har faktiskt hänt fastän mina barn inte tror jag kan det.

Nu har det hänt – igen. Men om jag ändrar åsikt återstår att se…
Råkade läsa en artikel i SvD, den var kort men jag blev konfunderad och ville veta mer.
Här är artikeln jag reagerade på:

Tog alltså  f-n i båten och skickade följande mejl till artikelförfattaren:
(Jag har ändrat formatet men innehållet är ordagrant återgivet:)

Ämne: Förtydligande önskas!
Hej!
Ser i dagens SvD 9 juni en rubrik:
”Smitta med mässling kan vara brottsligt”

Visserligen är du väl inte rubriksättare, men andemeningen är densamma i din text. ….. den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta … ”

Kan du förtydliga detta och då i din egenskap av kunnig inom juridiken.
Såvitt jag kan förstå så innebär vaccination en avsiktlig handling med syfte att tillfoga smitta. Må vara att koncentrationen av smittämne vid vaccination är lägre än vid ”vanlig” smittspridning, men principen bör vara densamma.

Jag kan inte dra annan slutsats än att våra myndigheter, landsting mfl vaccinerande institutioner utför lagstridig handling enligt ditt resonemang.
Du tar inte alls upp denna problematiserande synpunkt. Kan du förtydliga i en kommande kommentar?
Eller är våra vårdinrättningar immuna mot lagföring? Gäller inte våra lagar dem?
Din slutsats i din sista mening anser jag vara direkt felaktig och jag undrar om du inte här har fallit till föga för ologisk argumentering.

Syftet med att avsiktligt smitta barn är naturligtvis att få dem immuna, inte att insjukna i allvarlig mässling. Vare sig enskilda eller vaccinerande instanser är inblandade. Kan din artikel möjligen vara en beställning från våra ”allvetande” myndigheter?

Mvh/Gösta Singstrand
+ mina kontaktuppgifter

Nu hände något som aldrig hänt förut:
Jag fick svar, och det inom några timmar!
en eloge till Martin Schultz som skrivit artikeln och som svarade så snabbt!

Här är hans mejlsvar (in extenso):

Jag fick din fråga vidarebefordrad.

Lagtexten är tydlig: Det är misshandel att smitta någon annan med sjukdom. I de flesta fall sker sådan smitta oavsiktligt, t.ex. om jag råkar smitta någon med min influensa. Då faller ansvaret p.g.a. bristande uppsåt. I andra sammanhang har – som jag också skriver om – domstolarna, i fall där någon utsatt andra för risk att bli sjuka men där det inte gått att visa att avsikten var att smitta, istället dömt för framkallande av fara. Det har framför allt aktualiserats när HIV-smittade personer har haft sexuellt umgänge med andra. Här är uppsåtet uppenbart (om nu storyn stämmer) – sjukdomssmittan är ju själva målet. Att syftet i förlängningen är att skapa immunitet har ingen juridisk betydelse. Sjukdomen är i sig en skada. (Dessutom förekommer det ju att människor dör av mässlingen.)

Handlingar som i och för sig är brottsliga kan vara straffria om det finns en särskild ansvarsfrihetsgrund. En sådan är samtycke. Samtycket tar normalt sett hand om de situationer du nämner, när någon vänder sig till vården för att bli vaccinerad t.ex. I det fall som nu tagits upp finns det inte och kan inte finnas något juridiskt relevant samtycke. Barn kan inte samtycka till att bli utsatta för mässlingen med bindande verkan och deras föräldrar kan inte heller göra det.

Det finns emellertid ytterligare en säkerhetsventil, som kanske kan användas t.ex. vid medvetet smittande av vattkoppor och det är principen om social adekvans. Den principen kan emellertid inte användas i mässlingsfallen, där det inte på något sätt kan anses höra till ett normalt samhälleligt accepterat beteende att utsätta andra för smittrisk.

En ytterligare fråga, som jag inte heller tog upp, har aktualiserats av andra jurister idag och det är om ett beteende av det här slaget skulle kunna vara en grund för ingripande enligt LVU. Jag har inte hunnit knäcka på frågan men det framstår ju inte som uteslutet.

Med vänlig hälsning!
Mårten
Mårten Schultz
Professor of Private Law

Chairman of The Swedish Law and Internet Institute
@martenschultz (twitter)
Juridikpodden (iTunes)

Jag har grunnat på hans svar som alltså behandlar juridiska aspekter, dvs inte mänskliga, och har idag skickat Schultz mina reflektioner på innehållet.
Om någon till äventyrs orkat läsa så här långt och kan tillföra ytterligare sakliga synpunkter tar jag mot dem tacksamt!
Jag förmodar han inte svarar mer, både han och jag lägger detta ärende till handlingarna…..

Här är nu mitt svar till Schultz:

Hej!

Jag får tacka för ett snabbt och utförligt svar!
Inte så vanligt minsann när man kontaktar massmedia och vill ha klargöranden.
Det var ju de juridiska aspekterna jag ville ha, och de har jag fått.
Och om dem finns mycket att kommentera, men jag ska inte bli långrandig, bara ta upp några av de viktigaste. Helt klart är att juridiken – ännu en gång – inte hängt med den verkliga utvecklingen.
Idag är det allmänt känt att vaccination är långt från riskfri. Och det är just detta som juridiken inte hängt med på.

Innan jag går in på dem – vi verkar vara överens om
åtminstone en sak. Att avsiktligt smitta (med HIV-virus) för att kanske även på sikt döda en annan människa – är inte något vi tar upp här. Det är ju den avsikten som de facto lagstiftningen som du i dina kommentarer hänvisar till -gäller.
Att (späd)barn i ALLA varianter av smittning inte kan samtycka är vi också överens om. Jag blir faktiskt förvånad till att du hänvisar till detta när föräldrar är inblandade men icke i vaccinationsfallet.

Nu är det ju här fråga om en helt annan sak – att ge livslång immunitet mot sjukdomar, alltså i preventivt syfte. Och det kan man ge på olika sätt, genom avsiktlig vaccination eller avsiktlig naturlig smitta genom kontakt med redan insjuknade.

Om nu den inriktning du verkar förespråka – att straffa dem som vill ge immunitet genom naturlig smittning i fallet mässling – och kanske även andra barnsjukdomar – så skulle stora delar av Sveriges befolkning under årtionden och generationer tillbaka – ha ansetts kriminella.
Det är och har varit en självklar åtgärd som föräldrar i generationer tillämpat, och tillämpar även idag.
Själv blev jag avsiktligt smittad med påssjuka i barnaåren eftersom den kan orsaka sterilitet om man får den i vuxen ålder.

Beträffande mässling så håller jag helt med om att den är av allvarligare art pga den ofta ger hög feber och det till och med kan ha orsakat dödsfall.
Men till skillnad mot förr så finns idag mycket effektiva medel som tar ner temperaturen och sjukdomen får ett lugnare förlopp. Detta vet föräldrar nuförtiden.

Min huvudsakliga invändning mot din artikel och din redogörelse till mej är att regelverket i första hand att propagera för vaccination utan att informera om verkliga risker och komplikationer som kan uppkomma: Man till och med försöker mörka denna sida.
Här underskattas allmänheten gravt: Den är inte dum och reagerar med misstroende och förtroendet dalar för myndigheterna: Jag behöver inte ens ta ett exempel, du vet mycket väl vilka dramatiska fall jag talar om.

Att i detta läge genom gammal lagstiftning försöka omyndigförklara Sveriges föräldrar och antyda att myndigheterna alltid har rätt är inte speciellt klokt.
Att dessutom ensidigt och i alla lägen hota med att kriminalisera är dessutom enligt min mening är urbota dumt.
Du behöver bara läsa vad du själv skrivit i tidningen och till mig för att se var tonvikten ligger.

Att juridiken försökt lagstifta alla tänkbara varianter inom det här området genom att införa begrepp som ”social adekvans”, ”samhälleligt accepterat beteende” osv ger självklart myndigheterna ett juridiskt övertag gentemot den enskilde därför att här finns utrymme för subjektiva tolkningar och myndigheten har tolkningsföreträde.

Förälder till ett barn som blivit svårt sjuk efter vaccination har ingenting att sätta mot om barnet visar sig ha överkänslighet mot kvicksilver, ett konserveringsmedel och som fanns i vaccinet. Detta var bara ett exempel av många.

När Tjernobylkatastrofen var ett faktum övergav myndigheterna orosbekämpnings- och mörkläggningsprinciperna och fann den enda självklara utvägen att informera om vad man visste.
DÅ, vid detta enda tillfälle, steg förtroendet för dåvarande
Statens Strålskyddsinstitut SSI.
Idag är den åter på bottenivå. Man mörkar i mass och parti alla de risker och verkliga sjukdomsfall som uppstår i samband med den trådlösa tekniken införs, till och med på daghem/förskolor utan minsta tanke på hälsoproblemsom i accelererande takt uppkommer. De negligeras systematiskt.
Gissa varför Steve Jobs, nu avliden grundare av Apple,
vägrat I-phones mfl trådlösa apparater till sina barn?

Åter till ämnet:
Det är min förhoppning att om du nu är inblandad i framtagning av juridiska rättesnören – medverkar till att låta föräldrar få all tänkbar information på ett objektivt sätt, slutar med straff och kriminaliseringskampanjer och att i slutänden låta ha föräldrarna det slutliga ansvaret för sina barns hälsa.
När jag rådfrågade vårdapparaten – exempelvis som i mitt fall om prostatacancer. fick jag all behövlig information.
Jag hade det slutgiltiga ansvaret och bestämde mig själv för radikaloperation.

Vård- och hälsoapparaten är en vård- och informerande institution – inte en myndighet. Ansvaret ligger alltid hos patienten (utom i vissa fall naturligtvis).

Självklart ska ingen myndighet gå in och kriminalisera
föräldrar som handlar i gott uppsåt. Man ska utgå från
att föräldrar har sunt förnuft, omdöme i varje enskilt speciellt fall. Har man däremot uttryckligen haft uppsåtet att döda sitt barnblir det en annan sak.

Vi ska nog vara ganska återhållsamma när det gäller att något kan gå fel trots uppenbart gott syfte. Hur många gånger har inte en patient avlidit på operationsbordet trots det goda syftet?
Jag vill se den kirurg som med gott samvete kan gå ut och säga att den bedömt situationen korrekt. …………. .

Du behöver inte besvara mina synpunkter, nu ska jag ägna mig åt annat.

Tack än en gång för att du tog dig tid!
Uppskattas verkligen!

Mvh/Gösta Singstrand
Teleingenjör med 71 års livserfarenhet
dvs ej med akademisk (inåtvänd) utbildning.

Gösta Singstrand
Bragnum Björkhaga
51452 Länghem
0325-41069
gosta@singstrand.nu

Besök gärna min blogg!
www.gsblogg.singstrand.se

Slut på mitt mejlsvar till Schultz.
Om inget nytt händer i ämnet avslutar jag det här.

—————————————–

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *