ELKÄNSLIGHET

Här lägger jag in direktlänkar till mina bloggar som tar upp begreppet som förvirrar forskarvärld och vårdapparat – elkänslighet.
Men de har gjort det bekvämt för sig.
Ingen inom de här två kategorierna vill ha med mig att göra, därför att:
–  jag har aldrig varit sjukskriven
– jag har jobbat fullt ut till pensioneringen.

Den förhärskande och rådande åsikten är att elkänsliga själva producerar sina symptom, dvs yttre påverkar förekommer inte.
Producerar man sina symptom själv förpassas man till psykiatrin och sjuksrivning.
Jag passar inte in i deras förklaringsmodell. Därför tigs jag bort.

Det tragiska är att seriösa forskare som vill ägna sig åt detta miljöproblem är att de måste forska i all hemlighet. Därför kan de heller inte begära forskningspengar. Skulle de öppet redovisa vad de vill ha pengar till blir de uteslutna ur konsensusprincipen att elkänslighet inte existerar och följaktligen blir uteslutna ur kollegial gemenskap och därmed inga pengar att forska för.

Nog om detta: Jag har varit elkänslig elingenjör sedan mitten 1980-talet och råkar veta vad jag talar om. Bråkat med professorer , varit verksam i elöverkänsligas förening (FEB), talat med hundratals nyblivna elkänsliga när jag var kontaktman för västra distriktet på 90-talet.
Under cirka sex års tid lärde jag mig det mesta om hur jag kan leva så normalt liv som möjligt, delvis tack vare mina arbetskamrater och arbetsledning som direkt förstod vad det handlar om:  -Singstrand skulle aldrig frivilligt avstå att jobba med det han tycker är roligt.

Länkar:

Tänk på vid mobilanvändning:

Äkta forskare och ”forskare”

Elkänslig? Ett eget test

Kul på jobbet …. och mindre kul

Konsensus i forskarvärlden – vi finns inte!

Blir du sjuk av oro?

 

————————-