Göteborg Radio SAG

 

Inlägget ingår i serien Till Sjöss! Se under SIDOR till höger.

Sommaren 1967 jobbade jag som vikarierande expeditör på Göteborgs kustradiostation,  den svenska länken mellan land och handelsflottans fartyg ute på världshaven. Förutom att vara sambands- och ledningscentral för sjöräddning var stationens huvudsakliga uppgift att ha telefon- och telegrafitrafik per radio med fartyg.

Bland betande kor mitt ute på landet låg mottagningsstationen, en diskret låg avlång byggnad,nära Vallda på Onsalahalvön.
Jag har skannat in ett fotografi av mig på en expeditionsplats. Nu ska jag berätta litet om när jag jobbade där sommaren 1967 som vikarierande expeditör  och hur det gick till.

Arbetspass vid en expeditionsplats på Göteborg Radio (SAG) sommaren 1967

Långdistanstrafik sköttes mest på kortvåg som har bäst utbredning, men som också är beroende av olika tider på dygnet, årstidsvariationer mm. Dessutom var vissa områden på jordklotet överhuvudtaget svåra att nå. Stilla havet var ett sådant. Hörde man inte av ett fartyg på flera veckor kunde man ana att det befann sig där.

Göteborg radio, med anropssignalen SAG, sände sin anropssignal ständigt på olika fasta frekvenser. På kortvågen var dessa 4262, 8498, 12880 och 17079 Khz. Ett fartyg som ville ha kontakt lyssnade av på vilken av dessa frekvenser som SAG hördes bäst. Generellt lydde regeln ju längre bort, ju högre frekvens. Nattetid gällde oftast lägre frekvens.

Varje heltimme sände SAG trafiklista, dvs anropssignaler för de fartyg som hade telegram att hämta eller telefonsamtal.

Nu tar vi ett exempel:
Telegrafisten på en oljetanker som just lastat olja i Persiska Viken stävar österut för vidare order. Kaptenen väntar besked från rederiet hemma i Sverige om vart han ska gå med lasten.
Telegrafisten ombord hör sin anropssignal på SAG:s trafiklista på 12 Mhz-bandet, dvs 12880 Khz.  Det betyder att fartyget har trafik att hämta. Telegrafisten startar sin sändare och ställer in den på en speciell anropsfrekvens som ligger nära intill 12880.
Jag som sitter på SAG, Göteborg radio, rattar fram och tillbaka på det här anropsbandet på min mottagare och lyssnar efter anrop från fartyg. Anropet från fartyget som har anropssignalen SMHA kan låta så här (på telegrafi):

SAG SAG SAG de SMHA SMHA SMHA
(ordet” de” är franska och betyder ”från”)
När jag hör anropet som hörs ganska svagt, svarar jag:
SMHA de SAG GA QTH? (övers: SMHA från SAG Good Aftenoon, var befinner du dig?)
SAG de SMHA QTH pers viken K
(bokstaven K betyder: nu din tur att svara, men det sänds inte alltid).

Till vänster på fotot ovanför mitt huvud syns en världskarta. Med ratten (syns under min haka) väljer jag riktade sändar- och mottagarantenner. När sektorn som täcker Persiska viken lyser på kartan har jag valt rätt, och fartyget hörs bra. När jag hör honom bra vet jag att han också (oftast) hör mig bra.

Bildkälla
Sektorkarta för antenninställningar

Rakt framför mig på fotot syns en stor tablå med alla fartygs signaler (ca 400-500 st’) och en liten lampa och knapp intill. Alla fartygs lampor som har trafik att hämta lyser. Jag ser att den för SMHA är tänd. Jag trycker på knappen och får på löpbandet till vänster om mig strax 2 telegramblanketter från ett angränsande rum. Jag sänder:
SMHA de SAG QTC 2 QRV? (Jag har 2 telegram till dig, är du redo?)
OK K svarar han.

För varje telegram jag skickar får han kvittera med förkortningen QSL (jag kvitterar). När jag skickat färdigt mina får han sända sina telegram på motsvarande sätt om han har några.
Vi avslutar med TU SU (Thank you, see you’).

Telegrafisten på tankbåten jublar men håller käft. Han har tystnadsplikt om allt han hör. Det ena telegrammet innehåller nämligen en order från rederiet att gå mot Japan med lasten. Han renskriver på en telegramblankett, viker ihop den snyggt och förseglar det med ett speciellt klistermärke. Går till kaptenen som får kvittera skriftligt och lämnar över telegrammet Snart vet hela besättningen om att fartygets destination är Japan.

Ja, det var kort hur det kan gå till. Naturligtvis finns mängder av finesser, bl.a. separerade anrops- och arbetsfrekvenser, men är ointressant här.

Telegrafnyckel

Två gånger varje timme råder 3 minuters radiotystnad (15-18, 45-48) på speciella nödfrekvenser. Då skall alla telegrafister lyssna (viktigast är långvåg 500 Khz) efter eventuella fartyg i närheten som kommit i sjönöd (på telegrafi bokstäverna SOS  (3 korta, 3 långa, 3 korta sända som ett enda tecken). På telefoni ordet MAYDAY).
Övrig tid används nödfrekvenserna enbart som anropsfrekvens. Har man trafik får man direkt efter anrop och kontakt flytta till annan frekvens.

En annan tjänst som SAG tillhandahöll var SAX-presset. Det var nyheter på svenska i kortform med betoning på sjöfart och som sändes dagligen. Jag har kvar en gammal kopia jag ska lägga ut vid tillfälle som lite kuriosa.

Jag har ett roligt minne från ett kvällspass på Göteborg Radio. SAG anropades av ett ryskt passagerarfartyg, Alexander Pushkin, och jag svarade. Telegrafisten meddelade att han hade en hel drös telegram.
Till saken hör att ryska telegrafister var oerhört skickliga och snabba. De hade åtminstone tre års träning i telegrafering i sin utbildning (svensk utbildning ett år!).

Sändnings- och mottagningshastigheten vid telegrafering varierar mycket. Den beror på skicklighet (den långsammaste ”gnisten” bestämmer farten) och inte minst mottagningsförhållanden. Knaster av atmosfäriska störningar kan göra det jobbigt. Men den här gången var det fina förhållanden och jag i fin form.
Ryssen sprutade iväg sitt första telegram i en sjuhelvetes hastighet.
När man tar emot kan man också komma upp i höga hastigheter genom att  skriva direkt på skrivmaskin. Jag gjorde det.
Jag kvitterade direkt. QSL.
Det blev tyst nån sekund, sen kom det: Sure?
Yes, QSL svarade jag.
Sen kom nästa telegram. QSL från mig

Ryssarna sänder alltid med bugg, en elektronisk nyckel som gör tecknen perfekta, så det var bara att skriva så maskinen glödde. Själv varierade jag mellan bugg och vanlig telegrafnyckel, ”handpump” vid sändning.

Ryssen sände närmare en timme, telegram efter telegram. Jag kommer inte ihåg att jag bröt honom en enda gång. Men man måste vara hundraprocentigt säker på att mottagningen är fullständigt korrekt. Ett enda litet fel kan orsaka katastrof. Minsta osäker? Avbryt och fråga om. Telegrammen var i klartext så det var inget att ta fel på. Kod med omväxlande bokstäver och siffror är förrädiska att ta emot.
När han hade sänt alla sina telegram och jag kvitterat minns jag att jag fick ett speciellt tack från den ryske telegrafisten.
Fullständigt slutkörd reste jag mig, sträckte ut lemmarna och berättade för mina kollegor vad jag varit med om. De skrattade gott och sa något ungefär som -ja, då har du fått ditt elddop.

Till sist en sak som gör mig generad varje gång jag tänker på det.
En vanlig förkortning i telegrafi är bokstäverna C Q för allmänt anrop, dvs när de sänds får vem som helst svara. För mig hade bokstäverna enbart varit bokstäver med engelskt uttal ”SI KJO”. Det tog mig över fyrtio år innan jag förstod budskapet i dem: SIlK YOU. Nuförtiden är det populärt med SMS och tjatt, och många av gamla hederliga förkortningar vi använde som telegrafister kan komma till heders igen. 73=hälsningar, YL=young lady, OM=old man osv. Det var först när jag pratade med en av mina pojkar om detta som den ”Liednerska Knäppen” slog mig.
Ja, det var lite hur telegram sändes per telegrafi förr. Nu är det enklare. Det kanske går till så här:

Rederiet knappar in på mobilen ett SMS: Styr mot Japan. Och ett tryck på SKICKA.

 

————————-

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

22 svar på Göteborg Radio SAG

  1. Tore Gardelin skriver:

    TACK för en utomordentligt fin berättelse om hur det gick till under många år.

    • Tore, hej! Tack själv för kommentaren! Roligt att du hör av dig och kommenterar. Ja det var ett vansinnigt roligt jobb att vara telegrafist och ha kontakt med hela världen, och speciellt på SAG. Nu är det ju andra tider och med nutida teknik är sånt självklarheter och inte charmigt alls. Hälsningar! /Gösta

  2. Stig Lindqvist skriver:

    Vi är två gamla telegrafister, som varit i handelsflottan, vi träffades i luften och jobbade senare ihop i FRA i Karlskrona.

    När vi messar varandra använder vi såklart ofta Q-förkortningar och andra gnistförkortningar, och våra barnbarn tycker det är hur kul som helst att vi kan få fram långa meddelanden med ett par treställiga bokstavskombinationer! De börjar anamma en del själva, exempelvis QTO SAA bnd SDJ ETA 1350. Vi tycker också det är kul att våra gamla mossiga kunskaper återanvänds. Man har ju känt sig som ett museiföremål ett tag…..

    • Hej Stig! Ja vårt kunnande är ju inte helt bortkastat, Q-förkortningarna och ännu hellre övriga förkortningar kommer igen i den moderna tekniken, precis som du skriver. Men våra förkortningar YL och OM (Young Lady och Old Man) har jag inte sett till i hälsningsfraser, om sådana ens används nuförtiden. Man var ju speciellt artig om man stötte på någon dam i etern.
      Ofta får jag mejl där man inte ens orkar med ett hej. Jag har undrat vad det beror på och tror väl att dom som ”tummar” fram ord på ett imaginärt skrivbord på sin Iphone eller vad det heter inte har det så lätt att slå rätt. Eller inte har tid ens att hälsa. Jag håller mig till enbart en riktig dator med ordentligt tangentbord. I övrigt en mobil som man kan ringa på. Det räcker så gott. Än så länge…..men snaran dras åt.
      Jag ville inte uppge mitt mobilnr till Clas Ohlsons club och blev utkastad därifrån. Ingen mobil? Då blir du heller inte medlem i Clas Ohlson Club. Skamligt.
      Ja det var bättre förr, ju förr desto bättre! Hälsningar från /Gösta

  3. Stig Lindqvist skriver:

    Hej Gösta!
    Har just bevittnat Sveriges guldmatch i hockeyn mot Schweiz, seger med 3-2 efter straffar. Tekniken har verkligen gått framåt.
    Kom att tänka på sax-presset. Vi hade en 4:e styrman ombord i Avasaksa /SDFA som var galen i fotboll och höll på Degerfors som då låg i allsvenskan. Varje gång som Degfors vann bjöd han alla runt i messen. Det var ju enkelt att fixa till så att de låg i toppen av serien. Han mönstrade av i Glasgow och var överlycklig. Men han blev inte glad när han kom hem och de hade ramlat ut ur allsvenskan. (Fick lite gliringar senare om en dålig gnist)
    Det är minnen som dyker upp från gnist-tiden.

    Karlskrona Radio/SAA firade 90 år för några år sedan och en del telegrafister fanns där. Kul att träffa några. som hade jobbat där.
    Nya förkortningar dyker upp varje dag på sms. Jag försöker att följa med de unga, men får ofta svaret att jag är för mossig. OM förstår ingen varför man skrev. Var ni verkligen så artiga? Ja svarar man……. Suck och stön får man tillbaka.

    Ha en trevlig sommar . Här är det redan badväder så vi kan nog se fram emot en skön sommar.
    Hälsningar Stig!

  4. Pehr-Erik Nyman skriver:

    Mycket trevlig läsning som väckte många minnen. Under min korta tid som gnist gillade jag SAG som alltid var både vänlig och hjälpsam.
    När det blev dags för mig att söka landjobb fick jag höra om ett ledigblivande på Meteorologen i Helsingfors – gick dit för att höra vad saken gälde. Jo- uppgiften var att ur etern plocka ner meteorologiska signaler = sifferserier. De kom med en sjujäkla hastighet men han som tog emot dem var lugnet själv och skrev direkt ner på maskin. Hastigheten var omkring 140! Det var för mycket för mig efter några månaders erfarenhet.Frågade varför han tänker sluta – jo han hade, medan han skrev ner vad som skulle mottagas, studerat vid universitetet ochlärtsig läsa sina läxor medan han tog emot! Han rekommenderade jobbet men jag avstod kanske klokt nog.

    • Hej Pehr-Erik!
      Tack för kommentaren! Jag ber om ursäkt för sent svar, jag har nog inte lärt mig riktigt hur den här bloggen fungerar, jag hade tidigare en annan blogg som var enklare men som plötsligt utan förvarning lades ner (Passagen blogg).
      Ja det är ju en väldig skillnad mellan klartext och kod i första hand, och jag kan tänka mej att ändlösa sifferserier är (var) otroligt tråkiga ta emot, men de har jag haft turen slippa. Du gjorde nog rätt strunta i det jobbet.
      5-ställig kod hade vi i det militära, och det var otroligt lurigt, blandning med siffror och bokstäver huller om buller. Där fick man helt enkelt va 100% säker på att ha tagit emot korrekt, annars kunde det bli allvarliga följder. Därför var ju kravet på hastighet lägre också när man skulle ta prov. Skräcken var ju blandning mellan 5, h, s i samma 5-ställiga grupp…..
      I det civila var det ju bara klartext så det var ju bara trevligt.
      Hälsningar! /Gösta S

  5. Ulf Åsell skriver:

    Underbart skoj att läsa..Tack /Uffe

  6. Inger Friberg skriver:

    Hej!
    Intressant läsning och tack för fina samarbeten med Göteborg Radio! Jag arbetade som gnista i handelsflottan några år på 70-talet. En rolig och händelserik tid.
    Jag minns min första resa då jag, när det efter någon vecka blev storm, blev väldigt sjösjuk och fick ta emot telegram med en hink stående bredvid.:)
    Speciellt två morseminnen minns jag lite extra:
    Det ena när jag på min första resa hade kontakt med en italiensk radiostation. Tog emot ett telegram, men det gick inte att förstå morset!?!
    Det andra minnet var när en israelisk radiostation avslutade med förkortningarna lycka till, YL Hur visste telegrafisten att jag var det tänkte jag?:)
    Hälsningar
    IF

    • Hej Inger! Va roligt du hittade min blogg! Ja telegrafisttiden var spännande minsann. Man fick va med både det ena och det andra. Men hur visste israelen att du var YL? Ja israelerna är ju världsberömda för sitt spionagenät, så det är väl enda förklaringen hihi.
      Betr sjösjuka så hade jag även det, men på de stora tankbåtarna jag gick så småningom gick bättre. Ha det gott! Hälsn/Gösta S

  7. Lennart Sjöholm skriver:

    Hej Gösta!
    Kan jag använda din artikel som beskriver ditt arbete som telegrafist för Göteborgradio SAG, jag kommer att lägga in den i tidningen Spantrutan, den utges av Värmlands Sjöfarts Gille, medlemmarna har alla ett förflutet inom/utrikes sjöfart. Jag seglade själv som fartygselektriker från 1966-1969 vidare arbetade jag på Lindholmen, Eriksberg och Götaverken.

    • Hej Lennart!
      Jajamen, det är bara att planka av som du vill. Det är ju en svunnen tid och bara roligt om någon vill läsa. Men som alltid – ange källan förståss. Ja då var du ute ungefär samtidigt som jag. Yrket elektriker var ju också stadd i förändring med den alltmer avancerade utrustningen ombord. Vi hade en elektrotekniker tror jag den nya befattningen hette, på Seven Skies (oljetanker). På Seven Stars (också oljetanker)jag vickade på nåt år efter stängdes maskinrummet kl. 16.00 och var obemannat nattetid. Totalt spritstopp ombord, vi skulle kunna törna till när som helst på dygnet. Nyktra. Ha det gott! /Hälsn Gösta S

      • Lennart Sjöholm skriver:

        Hej Gösta, jag tror att det var en elektroniker som kunde felsöka på kretskortens komponent- nivå samt felsöka/justera på transmittrar för temp, tryck, nivå och flöde (4-20mA kretsar) dessutom ställa in larmnivåer på styrsystemen SCADA/HMI, jag skickar vår tidning med din artikel efter utgivning. Min sista båt var MS Hainan, telegrafisten kom från Åland om jag minns rätt han hade i all fall den dialekten.

      • Lennart Sjöholm skriver:

        Hej Gösta
        Kan du skicka ett högupplöst foto med dig vid stationen.
        Tidningen kommer ut slutet av januari, skicka din hemadress så skickar jag ett nummer till dig.
        Ha de gôtt
        Lennart

  8. Sven-Erik Nygren skriver:

    Hej,

    Tack för intressant läsning om gamla tider. Jag, från Vasa, blev telegrafist i Hörnösand 65-66. Efter några år hos Broströms gick jag iland och blev ingenjör, Strömberg, ABB, Vacon, Vamp. Nu är det trädgård som gäller.
    Vart tog alla vägen?

    • Hej Sven-Erik! Tack för kommentar! Ja man kan undra vart alla tog vägen. Om du menar telegrafister så fick jag ett tråkigt besked från en YL. Hon hade kollat och ungefär en tredjedel av våra kurskompisar på telegrafistlinjen på sjöbefälsskolan i Kalmar 64-65 var avlidna. Men sen försvann ju yrket helt också. Vi hade ju förmånen att sitta framför radion och ha de spännande momenten om man kunde få kontakt på kortvåg med SAG (Göteborg Radio) och sända/ta emot telegram t.ex.
      Idag finns det väl ingen charm med mobiltelefoner, det är ju mest en stressfaktor. Men det finns ju några få som fortsätter med amatörradio, och det är väl kul.
      Vem vet, blir det krig i cyberrymden och satelliterna skjuts ner, eller fiberkablarna jorden runt kapas, då kommer nog den gamla kortvågsradiotekniken till heders igen… Ha de bra! 73 de Gösta Singstrand

      • Sven-Erik Nygren skriver:

        Finns det något ställe/sida där man kunde hitta de gamla kompisarna?

        • Jag tog kontakt med sjöbefälsskolan och fick en klasslista. Dessutom hade jag varit stamanställd i flottan och hade en del namn därifrån och vi bildade en grupp på fb.
          Så det kan väl vara några tips. De flesta rederier är väl nedlagda så där har man väl inget att hämta, rederianställning var ju vanligt för befäl. I övrigt kanske sjämansförmedlingarna har nå (om dom finns kvar==)
          Kom på en sak till Det finns en hemsida för sjöfolk men kommer inte på vad den heter! Om jag kommer på det återkommer jag. Försök kanske googla! Hälsn/Gösta

  9. Sven-Erik Nygren skriver:

    Tackar, ha en god jul!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *