Anden i flaskan och forskarvärlden

 

DITT OCH DATT

Underrubrik Vår synska mamma

– Här har du din påse. Inte förstår jag varför jag fraktar en påse potatis från Kungsbacka många mil till Kinna, men här har du den i alla fall. Jag och Mia brast ut i gapskratt, men Arvid blev askgrå i ansiktet. Han sade inte ett ord på hela kvällen de var på besök hos oss.

Händelsen inträffade på 1970-talet när vi hade bjudit hem föräldrarna på middag.
Mamma hade alltid ansett sig ha lite ovanliga ”gåvor” som hon egentligen tyckte väldigt illa om. De ställde med ojämna mellanrum till trassel för henne. Om hon berättade något för vänner och bekanta om sina ibland egendomliga upplevelser, betraktades hon ofta med misstro. Därför höll hon mest tyst.

Förr var det inte alls ovanligt att man roade sig med ”glaset”. När brorsan och jag var små lärde mamma oss hur man bar sig åt. Fenomenet som inte  kan förklaras vetenskapligt fick vi alltså prova på.
I det militära blev jag utskrattad när jag försökte lära mina kompisar på logementet hur ”glaset” fungerar. Först var de helt övertygade om att jag förde det med mitt pekfinger över papperet med bokstäverna. Efter en stund gick jag från bordet. De fick fortsätta själva. Jag visste att effekten skulle bli dramatisk. Och det blev den.

När glaset fortsatte kors och tvärs med bara deras egna pekfingertoppar lätt nuddande vid glasets botten, blev det bråk och diskussion om vem av skrattarna som var i maskopi med mig. De förstod inte att det var de själva som på något oförklarligt sätt fick glaset att röra sig över bokstäverna och bilda meningar.

När glaset så att säga fått upp ångan och deltagarna mentalt har den rätta inställningen, rusar glaset fram som en skottspole mellan ringarna med bokstäver utan att man knappt ens nuddar lätt med sitt pekfinger på glaset. Övningen är en nyttig läxa för dem som tror att verkligheten bara består av fenomen som är ”vetenskapligt bevisade”.


Bild: Så här kan det se ut ungefär. På ett glansigt papper ritar man ringar där man skriver in  alla bokstäver i var sin ring,  även siffror och ev ”ja” eller ”nej”. Vill man ta ut en tipsrad, ringar med 1,x,2.
En deltagare viskar en fråga in i glaset, vänder det sedan upp och ner i en ring märkt GLASET (eller START).  Övriga deltagare skall alltså  inte kunna höra frågan för att inte kunna påverka svaret i någon riktning. Alla nuddar  därefter försiktigt med fingertopparna ovanpåpå glaset, koncentrerar  sig och utgår från att glaset ska röra sig. Man kanske får prova gång på gång 10-15 min innan nåt händer! Koncentration var det!
Minsta flams sabbar det hela.
Självklart behöver det inte vara mörkt i rummet. Man behöver alltså bara lätt nudda med fingertopparna på glaset, inte trycka som på bilden. Det funkar med bara 2 deltagare efter lite övning, men man bör helst vara 3 eller fler. Ju fler, desto bättre. Det garanterar ju för att- om någon försöker fuska – blir det allt svårare att dra åt något håll.

Åter till Kinna. Mia och jag hade fullt stök med att förbereda middagen, städa och få ungarna att röja på sitt rum.
En knapp timme innan de skulle komma upptäckte jag att vi inte hade någon potatis.
– Nu kan vi testa hur det står till med mammas telepatiska förmåga, sa jag helt spontant  till min fru  och skrattade.
Vi koncentrerade oss hårt några sekunder, mest på skämt, på att hon skulle ta med sig potatis när dom åkt från Kungsbacka. Om de redan hade åkt kunde de kanske stanna till på vägen och köpa.

Senare när vi tillsammans med föräldrarna hade ätit middag , rekapitulerade vi vad som hade hänt. Ungefär samtidigt som vi koncentrerade oss på att mamma skulle ta med en påse potatis, hade hon och Arvid precis låst lägenhetsdörren och var på väg ner för trapporna i hyreshuset. Plötsligt hade mamma tvärstannat, vänt och gått upp mot lägenheten med orden:
– Jag måste ha med mig potatis.
– Du och dina griller, hade Arvid muttrat. Han hade aldrig haft någon förståelse för mammas ovanliga upplevelser och tyckte bara att hon var inbillningssjuk.
Inte undra på att Arvid hade bleknat när vi berättade att vi faktiskt mentalt hade bett henne ta med en påse potatis.


När vi vid senare tillfällen försökte göra om testet, fungerade det naturligtvis inte. Det verkar som om sådana här incidenter kan uppstå spontant utan någon föregående planering. Självklart kan det hela vara slumpens verk. Men i så fall är slumpen fascinerande ibland. Det är nog alla överens om.

Anmärkning:

Wikipedia har en primitiv och dåligt skriven artikel om Anden i glaset. Tydligen har artikelförfattaren (-na) inte själv deltagit. Förklaringen påstås bero på medveten eller omedveten mekanisk påverkan, dvs att deltagarna själva drar glaset. Har man själv varit med och ser glaset rusa iväg som en skållad råtta vet man att något annat ligger bakom. Men som vanligt känner sig forskare provocerade till att komma med vedertagna, ”vetenskapliga”  förklaringar på oförklarliga fenomen. Allra vanligaste bortförklaringen är ”inbillning”. I det här fallet kan man ju inte det. Glaset rör bevisligen på sig. Återstår vad/vem som drar.
Artikeln är också dåligt skriven därför att man trycker på ordet ”andar” och lägger stor betydelse på att se fenomenet som ockult. Man antyder till och med att det kan vara farligt att syssla med spelet.
Här sviker forskarvärlden – som vanligt – så fort som nåt inte kan förklaras. I stället för att sakligt erkänna att man inte har någon vetenskaplig förklaring, bortförklarar man istället. Men i ett avseende har den rätt – att glaset påverkas. Men man undviker sorgfälligt frågan vilken kraft det är som drar.
Är man ett sällskap som provar på, kan man ställa så alldagliga frågor som Vad blir veckans tipsrad? När man fått raden och därefter frågar – Stämmer den?  blir svaret säkert: NEJ.. … Frågar man -Vem är du i glaset? brukar glaset vägra röra sig. Frågor alltså som inte har ett dugg med religionsmystik, ockultism och annat flum att göra.
”Glaset” bör alltså ses som en ovanligare men lite spännande underhållning med en okänd kraftkälla.  Ingenting annat.

Det är synd att belackarna i forskarvärlden inte  själva provar på.  De är nog rädda för att deras cirklar ska  rubbas. Mina belackande kompisar i flottan vågade – och blev en erfarenhet rikare.

 

———————————–

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *