Krigsriskpengar svenska sjömän fick som gick på livsfarliga trader under andra världskriget konfiskerades av staten. Trots många försök har staten aldrig lämnat tillbaka stöldgodset.
Norge hade motsvarande skandal, men där beslutade Stortinget 1972 att sjömännen hade rätt till pengarna.
En Svensk tiger, ber inte om ursäkt och gör inte rätt för sig.
Det fanns svenska sjömän som under andra världskriget frivilligt riskerade sina liv genom att bemanna fartyg som trafikerade livsfarliga trader, t.ex. konvojer över Nordatlanten eller besökte hamnar på ”dödens kust”, tyska Nordsjöhamnar.
Den svenska staten kunde inte tro att dessa sjömän var riktigt kloka i huvudet. De krigsriskpengar som sjömännen fick sattes därför in på konton som den svenska staten fritt kunde disponera över, helt utan kontoinnehavarnas vetskap.
Tolv procent av den svenska sjömanskåren omkom under kriget. En sjöman som överlevde kunde upptäcka att kontot var länsat på pengar. Skattmasen hade godtyckligt sköntaxerat inkomsterna till exempel om självdeklaration inte hade lämnats in i tid.
Man behöver inte vara särskilt intelligent för att inse att dessa sjömän som riskerade sina liv inte i första hand tänkte på att lämna in sin självdeklaration i tid. Snarare gällde det nog att överleva flygattacker och Gestapos inspektioner både till lands och till sjöss, minor, torpeder från ubåtar och liknande.
– Va? Är vi torpederade? Ett ögonblick, jag måste fylla i min deklarationsblankett….
Denna skandal är ett statligt övergrepp som saknar motstycke, som staten ännu idag inte reglerat.
Flera försök har förgäves gjorts för att uppmärksamma skandalen och att spåra de försvunna pengarna, bl.a. TV:s Uppdrag Granskning, men utan framgång.
– Pengarna är borta, får man torrt som enda uttalande.
Staten verkar bida sin tid så att samtliga dessa sjömän som fortfarande lever, hinner dö så att skandalen kan falla i glömska. Några år till och staten har lyckats med sin avsikt.
Vårt grannland Norge har däremot rensat i sitt eget träsk. Under kriget betalade britterna till Norge stora belopp i risktillägg för att använda norska skepp. Men istället för att betala manskapet, gick pengarna rakt ner i statens och rederiernas plånböcker. Flera hundra miljoner kronor.
Sjömännen förlorade i Högsta Domstolen 1954 efter att via rättssystemet försökt få tillbaka sina pengar.
Men: År 1972 beslutade Stortinget att sjömännen hade rätt till pengarna.
(Källa: Norske författaren Jo Nesbö i sin bok Rödhake.)
Citat av journalisten Terje W Fred:
”Efterkrigstidens politiker tycks helst vilja förtränga de svenska insatserna under kriget, eventuellt på grund av Sveriges strategiska roll som viktigaste handelspartner för den tyska krigsindustrin.”
Jag kan inte låta bli att göra en analog jämförelse med situationen i dagens Sverige:
Är människor som idag söker anställning i försvaret och därmed riskerar utlandskommendering i krigszoner, enligt myndigheterna, riktigt kloka i huvudet? Till skillnad från andra världskrigets sjömän?
Sverige tiger fortfarande. Kanske dags att uppdatera krigstidens slogan ”En svensk tiger”?
————————