Om texten syns dåligt så finns den under tidningsklippet.
Kerstins fenomenala matsedel
Arbetet att komplettera det lilla uthuset var igång.
Kerstin skulle få sällskap av höns och slippa vara ensam mer.
Jag isolerade med mineralull ena halvan av huset, i den
andra bodde redan Kerstin, vår get.
Kerstin smög in bakom mig och tittade intresserad på.
Hon åkte ut när jag upptäckte att hon rev loss
isoleringen och åt den som om den var sockervadd.
Med motorsågen kapade jag till några fler reglar,
satte upp dem och fortsatte isolera. Kerstin smög in
igen, men nu var motorsågen mer intressant.
Hon slickade svärdet omsorgsfullt ren från olja och sågspån.
Inget hjälpte. Var gång jag ställde undan sågen
smög hon in och slickade rent svärdet.
Jag gav upp. Hon var ju duktig på att tugga i sig allt
möjligt i hagen, så några droppar kedjeolja att
smörja kråset med kunde väl inte skada.
Hon kunde väl ta lite ansvar själv också resonerade jag.
Stenullen hon redan satt i sig oroade mig mer.
Tittade till henne på kvällen men hon mådde
bara prima. Likaså dagen efter.
Någon vecka senare då jag tagit några dagars
semester tittade kollegan Tommy in. Han skulle
planera ett jobb och hade fått ut ett pappersunderlag
från telekontoret i Borås. En telekabel skulle
karvas och som passerade i marken genom Kerstins
inhägnad där vi stod.
Kerstin närmade sig Tommy bakifrån.
Han höll bladen i vänster hand som vilade på höften.
Kerstin slet loss dem.
Tommy kände rycket, men för sent.
De var redan under bearbetning i Kerstins mun.
Tommy blev inte glad.
Han fick beställa nytt underlag från Borås.
På måndagen då jag återvände till mitt kontor i Borås
efter semestern såg jag skrivbordet fullbelamrat med
kartonger, drivor med gamla utgångna blanketter,
protokoll, anvisningar mm. Jag förstod ingenting,
men förklaringen fick jag när jag rensat bordet rent.
Tommy och hans arbetskamrater hade gjort ett bra
jobb och städat arbetscentralen i Svenljunga.
Längst ner låg en lapp med texten:
”MAT TILL GETEN”.
Gösta Singstrand
————————