Musikaliska geten Kerstin

Om texten syns dåligt finns den i
textformat under bilden

Musikaliska geten Kerstin

Saxofonen jag hade lånat var svår att få ljud i.
Det krävdes mycket luft och jag fick blåsa hårt innan
röret vibrerade fram någonting som skulle föreställa
en någorlunda ren ton.
I ögonvrån såg jag genom köksfönstret Kerstin göra
underliga krumsprång i sin hage. Vad hände? Så här
hade geten aldrig betett sig tidigare.
Jag lade undan instrumentet och iakttog henne.
Nu gick hon stilla och lugnt igen och betade gräs.

Jag återvände till mina försök. Kerstin gjorde
krumsprång igen. Är detta möjligt? Reagerar hon på
ljudet från saxofonen? Kan hon rent av vara musikalisk?
Efter ytterligare några test var saken klar.
En get som dansar till saxofon.
Min analys var solklar.

Det här hände tiden innan vi skaffade höns.
Att Kerstin inte trivdes ensam visste vi.
En kort tid försökte vi med att ha Sune Getabock
som sällskap, men han var gammal och vildsint.
Ingen gick säker, speciellt inte Kerstin. Den vandrande
säkerhetsrisken kunde anfalla bakifrån och stånga
med hornen när som helst. Det hade säljaren inte
informerat om,  Sune fick ett annat hem.
Problemet med Ensamma Kerstin kvarstod.

Dagen efter Kerstins musikaliska introduktion lånade
jag henne på prov en transistorradio som fick hänga i
hennes favoritbjörk utanför fähuset. Hon lade sig
omedelbart på marken under, och med sitt eviga
idisslande inledde hon lyssnandet på P3:s skvalmusik.
På den tiden sändes den oavbrutet och inget onödigt prat.
Bortsett från när hon hämtade mat i hagen låg hon
från och med den dagen under björken och lyssnade.
Och trivdes.
Efter ett par veckor fick Kerstin en egen liten
Panasonic transistorradio.

En dag låg hon som vanligt under björken och
lyssnade, men radion hängde inte längre på sin kvist.
Hon hade på något sätt lyckats haka loss den så att den
hade ramlat ner och låg gömd osynlig i modden intill.
Hon hade krafsat med klövarna så att radion var svårt
rispad och nerkletad med blöt, getgödselblandad lerjord.
Men felfri.
Emellanåt när den lantliga idyllen stördes av Kerstins
bräkande var det en signal till mig att byta till nya
batterier i radion.
Lugnet på Björkhaga var återställt.

Gösta Singstrand

2188 tkn inkl blanka.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *