Om texten är svår att läsa finns den
under bilden.
Vadå jämställdhet?
Del 1
Som vi hade kämpat! Först efter lång tid med läkarbesök och provtagning (utan anmärkning), fått rådet ”ta i lite mer”, ställt in oss på adoption, skaffat katt, först därefter fungerade det naturliga sättet helt plötsligt. Tala om överraskning.
Skulle bli hemmapappa
Inför barnets ankomst var vi överens om att det skulle få en trygg start i livet. Inget dagis trots att min fru var förskollärare. En av oss skulle vara hemma ungefär det första året.
Vi var klara med våra utbildningar och fått var sitt bra jobb. Jag på statliga Televerket, en trygg anställning men dåligt betalt.
Frugan tjänade mer. Saken var klar. Jag skulle bli hemmapappa. Lämnade in en begäran om sex månaders tjänstledighet. Utan lön. Föräldraledighet med ersättning fanns inte på Fk:s karta i början av 1970-talet.
Långt efteråt förstod jag vad jag hade ställt till med.
Inkallad till chefen
Jag hade blivit inkallad till anläggningschefens tjänsterum. Där stod min gruppchef, sektionschef och anläggningschefen och såg allvarligt på mig. De ville ha en förklaring till min begäran.
Jag sade som det var, en ren fråga om ekonomi för min familj. Men jag gav dem ett alternativ. Ge mig högre lön än min frus så drar jag tillbaka ansökan.
Cheferna förklarade att Televerkets problem var två: Ett, ingångslön sattes enligt formell utbildning och inte efter duglighet och erfarenhet. Två, hur skulle det se ut om ”att vara hemmapappa” skulle sprida sig bland övriga manliga anställda på Televerket?
Men det problemet var verkligen inte mitt. Mötet ajournerades. Ledningen ville diskutera och återkomma.
Min ansökan om ledighet beviljades någon dag senare, men med ett förbehåll. Jag skulle lova att inte begära tjänstledighet fler gånger om det skulle bli ytterligare barn i framtiden. Jag lovade. Med fingrar korsade bakom ryggen.
Trivdes utmärktTre månader efter födseln tog jag över hemma. Frun återvände till sitt jobb. Barnet som terroriserat oss i tremånaderskolik upphörde samtidigt. Min oro för att fortsätta vagga en skrikig unge mer eller mindre dygnet runt visade sig obefogad.
Den lille krabaten och jag trivdes alldeles utmärkt med varandra.
Men något skavde. Vi planerade fler barn. Varför skulle en pappa inte få vara pappaledig?
Jag fick en småkul form av revansch på ett oväntat sätt några år senare.
Fortsättning följer…..
Gösta Singstrand
Gästkrönikör