Vadå jämställdhet? Del 2

Om texten är svår att läsa finns den
under bilden.
Införd i Svenljunga Tranemo Tidning.

Vadå jämställdhet?
Del 2

Några år gick. I rask takt fick vi ytterligare tre barn. Jag behövde
aldrig bryta mitt löfte att inte vara pappaledig fler gånger.
Frugan föredrog att själv på heltid ta vara på våra barn istället
för att ta hand om andras barn på dagis.
Tillbaka på mitt jobb fick jag höra på omvägar att en annan
televerkare som jobbade ute i fält också tagit pappaledigt.
Men det talades det tyst om. I samhället i övrigt började
det också röra på sig.

Vad var detta?
En dag tog vår gruppchef upp en fråga på ett möte.
Personalavdelningen undrade om någon hos oss ville jobba
med jämställdhetsfrågor vid sidan av det ordinarie arbetet.
Vi var en utpräglad teknisk grupp som konstruerade
telefonnät, gjorde beräkningar och ritningar.
Vad var detta? Varför ställdes frågan till oss?  Hade chefen
mer information om vad arbetet gick ut på? Han skakade
ointresserad på huvudet och sa – Ingen aning.
Men jag anade. Jag anmälde mig.
Tillsammans med Lena från en annan avdelning blev vi
”handläggare av jämställdhetsfrågor” på Borås teleområde.
Jaha. Hur börjar man? Uppgiften var: ”Minska och ta
bort orättvisor inom arbetslivet”. Intressant! Hur hittar
man dem?

Kul men provocerande
En grundkurs i Halmstad ledd av journalisten och opinions-
bildaren Hans Nestius blev startskottet. Kursen gick ut på
att för att kunna påverka andra måste man göra upp med sina
egna fördomar först. Det var kul! Men provocerande.
Alla vi kursdeltagare satt i samma båt och skulle på ett par
dagar få många aha-upplevelser att smälta.
Lika spännande var det därefter på hemmaplan att möta
både chefer och övriga anställda. De allra flesta var nyfikna,
intresserade och det var lätt att få igång diskussioner. Genom
många intervjuer visste Lena och jag att på kontoret ville
flera kvinnor komma ut i fält och jobba mer handfast istället
för att bara vända papper och prata i telefon.

Staplar med löneskillnader
Ett sätt jag hade för att få igång diskussionen på chefsnivå
låter väl lite löjligt idag, men fungerade: Löneskillnaderna
mellan de kvinnliga och manliga anställda visade jag på
papper i form av staplar. Kvinnornas staplar var blåa och
männens rosa. En chef sa:
– Jag ser att du vill få mig att tänka till.
– Just det, sa jag.
Fortsättning följer…

Gösta Singstrand
Gästkrönikör

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *