Dricka brunn i Ronneby Brunn

2010.04.03

OBS! Vissa delar i inlägget kan väcka anstöt.

Tankarna går ofelbart till Einsteins upptäckt av den krökta rum-tiden, när minnesfragment och ögonblicksbilder från tiden i flottan flyter upp.
Jag har haft kontakt med några av kamraterna från den tiden efter att jag gjort inlägget Mitt Liv Som Kanin, och intrycken som bevarats hos oss skiftar betänkligt beroende på vem som minns.
I teorin kan man se Karlskrona från olika håll om staden befunne sig vid universums utkant. Ljusstrålarna från staden kan då färdas olika vägar och böjas av olika pga varierande gravitationsfält från olika solsystem på färden mot oss på jorden. Dessutom finns enligt några forskare olika universa att spana mot.
Här ett ”MISS-TÄNKT”:

Miss Universum

Nog om teorier.
Under några månader som tredje klassens sjömän i Karlskrona, hyrde Sjölund och jag ett rum ute på stan. Vi var värvade dvs  anställda, och ville väl ha en fot kvar i det civila livet, och inte bara vara militärer. Vi förvarade civila kläder på rummet, övernattade då och då där på helgerna och slapp kaninstämpeln för några timmar.
Jag hade fraktat den gamla Erika portabla skrivmaskinen från EnsilIre och vill minnas att jag skrev brev hem på den. Inga sådana finns  bevarade. Dom därhemma brukade spara alla brev jag skrev hem från sjön.
Men i alla fall, allt var så lugnt och skönt på rummet som låg på en avsides gata nära centrum.
När jag tänker på rummet fylls jag av ro. Sjölund däremot som jag nu fått kontakt med, måtte ha spanat åt ett annat håll i universum. Han skriver nämligen i ett mejl:
”Det där rummet vi hyrde på stan och räkaftnarna där glömmer man inte i första taget. Jag kan fortfarande komma ihåg doften från räkskalen på morgonen efter. Jag tror inte vi fick behålla rummet så länge då vi ansågs vara för högljudda (det var nog jag).”
Tack Einstein för din upptäckt. Både Sjölund och jag har korrekta minnen av verkligheten.

Här en Einsteineffekt till:
I förra inlägget skrev jag om en viss herre som vi vid ett tillfälle  fick stapla upp mot ett stängsel när vi andra dansade med flickorna på dansbanan i Vämöparken. I mejlet från denne stängselherre (han får vara anonym, men han är bördig från en stad känd för sin senap) skriver han att han för sitt liv inte kan komma ihåg att denna händelse har hänt.

Apropå minnen. Ett gäng, jag var inte med, gjorde en tvådagars tur till grannlandets huvudstad Köpenhamn för att beskåda Havsfruen och gå på Ströget.
Fram på söndag eftermiddag droppade de tillbaka in på luckan där vi var förlagda på Bataljon Af Trolle.,  i ett bedrövligt tillstånd. Tysta, ovilliga att prata. Bleka.
Motvilligt bekände de att visst, resan dit hade gått bra. Vädret var vackert och de var på ett strålande humör. Gräsmattan bakom en klockstapel i staden välkomnade de svenska flottisterna, som slog sig ner i det varma gräset och korkade upp.
Hungern, törsten, värmen och vad mer gjorde att hela gänget inte vaknade upp förrän nästa morgon bakom samma klockstapel. De hade aldrig kommit längre. De åkte tillbaka till Karlskrona och begrundade sina upplevelser.

Vid ett annat tillfälle var jag själv i högsta grad med. Ronneby är riksbekant för att där dricker man brunn, och har gjort så sedan urminnes tider.Flera tände på tanken, problemet var pengar.
Vi ordnade det hela praktiskt. Jag och Sjölund (möjligen Slottis??) åkte tåg till Ronneby och hyrde rum på ett hotell.

På kvällskvisten kom de övriga i gänget indroppande och rummet blev välfyllt av flottister. Vi korkade upp.
Utan att ha gått utanför rumsdörren på hela kvällen somnade vi fram på nattkröken huller om buller på golvet, i fåtöljer och i sängen. Tyvärr blev det ingen tid över att besöka den berömda brunnen.

Nästa morgon tog vi tåget tillbaka till Karlskrona för att smälta våra upplevelser. Varför kan man inte lära av andras misstag?

Vattenfall vid Ronneby Brunn

Yrkesutbildningen på signalskolan (SiSkol) ledda av flaggradiomästarna Gregstedt och Ljungqvist dominerade på dagarna. Men vi fick också vanlig grundläggande utbildning som alla andra militärer.
Ute på Stumholmen skedde bl.a. skjutövningar med k-pist och övningar med handgranater. På samma ö fanns en beryktad bunker som hette Eldtunga, en svartbränd, fyrkantig betongbyggnad där olika aktiviteter hölls.
En övning gick ut på att man stod utanför byggnaden, höll sin gasmask i  ena handen, tog ett djupt andetag, höll andan och gick genom dörren in i ett rum fyllt med (tår?)gas. Därinne tog man på sig gasmasken, blåste ut för att tömma insidan på gas innan man kunde andas genom filtret.
Metoden var ett idiotsäkert sätt att få oss att verkligen se till att masken satt tätt och inte läckte in.   Gjorde den inte det fick vi skylla oss själva, rusa ut, spänna och justera masken, och in igen. När man kunde stanna där några minuter blev man godkänd.

En annan övning: Ett stort fat med olja antändes inne i byggnaden. Genom en lucka uppe på taket vällde den svarta oljeröken upp. Med skyddskläder och gasmask fick vi turas om att som förste man ta med brandslangens munstycke (mannarna bakom bar den tunga slangen) och krypa ner genom hålet, klättra nerför den lodräta stegen genom röken, krypa utmed golvet där det fanns lite sikt, mot härden och släcka branden.
Det var viktigt att hålla brandslangens munstycke tätt intill ansiktet så att vattenduschen skyddade ansiktet mot hettan från branden. Speciellt denna övning var tuff, allt måste stämma perfekt. Men vi klarade det och självförtroendet växte en smula.
Av övningsområdet på Stumholmen finns idag inte ett spår. Där finns istället bl.a. ett marinmuseum.

Karlskronas centrala delar på 1960-talet

I Rosenholm utanför Karlskrona fick vi en mycket vacker och varm dag någon vecka före midsommar träna mer landbaserade specialiteter som att löpa i hinderbana, åla i bushen och liknande rejäla fysiska ansträngningar. Vid dagens slut hävde jag genomtörstig i mig tre stora muggar iskall mjölk före maten.
Det straffade sig.
Med magplågor som inte liknade denna världen las jag in på flottans sjukhus.
Samma dygn anlöpte långresefartyget HMS Älvsnabben till Karlskrona med paratyfussmittade besättningsmedlemmar. De fördes till samma sjukhus som jag och blevisolerad.  Personalen blev förvirrad och isolerade mig av bara farten.
Dagarna gick och midsommarafton närmade sig. Med en kombination av lögner att jag blivit fullt återställd och övertalning pratade jag mig fri och kunde ta tåget hem till Norrland för att fira midsommar.
Anm.: Rosenholm var ett militärt övningsområde, numera ombyggd till idrottsanläggning.

Permission

Tack till Håkan Svensson för Karlskronakartan och många detaljer som Einstein lurat mig på!

Inlägget ingår i serien Till Sjöss! Se länk överst till höger.

———————————–

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *