Som 16-årig ung sjöman skrev jag många och detaljerade brev ”till dem därhemma” om mina upplevelser. Brevet nedan ( förkortat) är det andra från m/s Fenris. Jag berättar b.l.a. om att hur det är att vara mässkalle (ekonomibiträde) under en ilsken steward och att fågelskåda i tät dimma med en trasig fartygsradar på öppet hav.
m/s Fenris under Sandöbron
Ombord den 3/10 1962
Hej på er!
Nu har den första dagen gått till ända, och jag vet nu vad jag har att göra ombord. Skeppet är byggt 1940, och det är konstruerat på så sätt att bostäder och mäss är förlagt längst akter. Mitt på skeppet finns befälsbostäder, kök, förråd osv. Så jag får kuta mellan midskepps och akter för att bära mat och dryck till manskapet. Måltiderna är som på det andra skeppet. Jag börjar en halvtimme före och dukar fram. Så när dom äter, får jag passa upp och hämta mera mat till dem osv. När dom har ätit får jag äta och sedan tar det ungefär en timme att diska och göra i ordning. När det är kaffe tar det bara en halv timme att göra rent.
Stuerten (hökarn) som är kvinnlig, är min bas och jag får rätta mig efter det hon säger, och hon är så noga att man får en ordentlig utskällning bara för att man tar något matnyttigt till manskapet utan att fråga om lov. Det har hon själv sagt åt mig. Hon ser sträng ut också, så man får väl akta sig. Jag har 13 man som jag ska passa upp och diska efter, så man får verkligen stå i för att göra ifrån sig ordentligt. Men istället har man ju lite fritid mellan varven och det gör ju sitt till.
Det är ju verkligen stor skillnad på den här båten och Arabritt. Där var det gott om utrymme, enmanshytter och stiligt. Här är det så trångt att om man går runt ett hörn någonstans är det risk att man stöter ihop med sin egen ända. Det ska föreställa tvåmanshytter, men det finns nätt och jämt golvutrymme för en person, så man är för det mesta i sängen istället för att vara nere på golvet. Rumskamraten, jungman Lindkvist, är trevlig av sig, så det är gott om sämja. Resväskan har jag krånglat in i min miniatyrgarderob, och där har jag kostymen, terylenbyxorna och blaesern upphängda på två galgar som jag tog hemifrån. På den lilla miniatyrhyllan i miniatyrgarderoben har jag pressat in alla mina andra klädespersedlar. Under underslafen har jag inkvarterat mina andra prylar.
Jungman Lindkvist
Båtsman
Båtsmannen är spanjor. Honom kallade jag Muchu Travaco (mycket arbete) för det var väl det enda hans manskap fick höra…
Sedan är det en del finnar och resten svenskar.
I går fanns det tre kvinnor ombord, men en städerska fick knäpp i knoppen
så hon mönstrade av idag. Nu finns det bara två kvar. Båda är finskor, den ena, stuerten, kan prata svenska, medan den andra är salongsuppasserska och kan inte tala svenska. Hon talar engelska istället med dom som kan engelska. Och jag har varit framme och pratat med henne redan, så nu är jag vän med henne. Men tro intet nu, för hon är i 35-årsåldern men det kan ju inte förnekas att hon är snygg. Hon jobbar ju midskepps, och därför blir det sällan att man ser henne. När man hämtar upp mjölk kan hon vara där i förrådet i kylrummet och hämta mjölk hon också och så när hon hämtar mat hos kocken. Vi har exakt samma sysslor, men det är bara det att hon har mycket finare arbetstsförhållanden.
Kocken ja, är inte stort större än jag, 18 år gammal och fullt utbildad kock! Det ser ganska roligt ut när han står vid spisen och kokar mat. Han ser ju knappast över spishällen. Men laga mat kan han. Så god mat får vi, riktigt kaffebröd till kaffet, omväxlande mat osv.
När jag kom ombord far första gången sa killarna att jag skulle få en jävlig chef, och det märker jag nu. Hon skäller för nästan ingenting, svär och gormar så man får undvika henne så mycket som möjligt. Stuerten säger att jag ska sopa alla skanshytterna varje dag. När under dagen får jag bestämma själv. Båtsman säger ett jag inte ska sopa dem, det gör dom själva. När kärringen (alla ombord kallar henne far kärringen) frågade mig idag om jag hade sopat sa jag ja, jag vågade inte annat. Kan väl inte sopa efter det att hyttinnehavarna har sopat själva heller?
Stuerten har skadat sig i högra handen (rätt åt henne), så idag sa hon åt mig att jag skulle städa upp efter henne i hennes pentry varje dag på min fritid på förmiddan. Då frågade jag om jag fick övertidför det. Då exploderade det. Hon försökte få i mig att jag jobbade högst tre timmar om dagen. Nu har jag räknat ut att jag gör 5 och en halv timme EFFEKTIVT arbete, och då har jag inte räknat med all tid det går åt att passa upp vid borden när dom äter. I morgon får jag alltså börja med att städa i hennes pentry, alla dagar tills hon blir frisk. Ska man tolerera det, när man inte får ett öre i övertid?
Ekonomibiträde Singstrand
Det har varit vansinnigt tjock dimma hela tiden. Det har varit sån tjock dimma att vi här bakifrån nätt och jämt har kunnat urskilja midskeppsbygget. Och det ligger bara 20-25 meter framöver. Och till råga på allt är det fel på radarn så vi ligger nästan stilla, så sakta måste båten gå då. I eftermiddag var vi inte så långt från en tanker när dom upptäckte oss och girade. Den gick ca 20 meter babord om oss, det var inte långt från kollision. Sirenerna har bölat hela tiden, så nu är jag ganska less tjutet. Båten har gått lika mycket baklänges som framåt, så fort något misstänkt skuggigt har synts i dimman har dom slagit full back för att bromsa.
I dimman har båten varit översvämmad av fåglar. Det har varit kungsfåglar mest, sädesärlor, flugsnappare, rödtitor, blåtitor, spillkråkor, måsar och allt vad dom heter. Det är flyttfåglar på väg söderut. Kungsfåglarna är roliga, inte ett dugg rädda för folk. Flyger och far mellan benen på en, sätter sig på axeln, tittar på en och undrar vad man är för rolig prick. Dom flyger in i gångar, hytter, in i mässen, ja dom är överallt. Det är bara att räcka ut handen och ta en om man vill. Kungsfåglarna är så små, dom försvinner i handen på en när man tar en och knyter handen.
M/S FENRIS på öppet hav
Idag fick hökarn skäll av en jungman, så hon darrade. Han ville ha kaffe för han skulle börja jobba. Han gick till köket och skulle ta sig en kopp och ett par skorpor. Men hökarn var där för det var inte kaffetid. Dom skällde på varann så dom blev röda i ansiktet. Till slut rådde dom varann att hoppa i sjön och dränka sig. Varför kunde han inte få ta när det fanns färdigt kaffe i stora kaffepannan? Han travade tillbaka till mässen och kokade kaffe själv. Det finns en kokplatta där för vakter som vill dricka kaffe under natten när båten ligger i hamn.
Vaknar jag inte i natt ska jag posta brevet i Brunsbüttel, alltså på andra sidan kanalen, vid Nordsjön. Får sluta för den här gången.
PS. Det tar åtta timmar att passera Kielkanalen. DS.
Adressen en gång till om ni har tappat bort det förra brevet:
m/s Fenris, Sveabolaget, Skeppsbron 28 STOCKHOLM.
– – – – – – – – – – – – – –
Så långt brevet, alltså förkortat och komprimerat. Det har skrivits underhand under flera dagar. Jag har fler brev från Fenris, men eftersom OCR-skanningen blir så dålig går det snabbare skriva av dem. Fortsättning följer alltså.
Inlägget ingår i serien Till Sjöss! Se under SIDOR uppe till höger.
– – – – – – – – – – –