Inlägg från gamla bloggen 30 mars 2011
När jag var ungefär tio år gammal blev jag närsynt.
Vi var fattiga. Optikern hade på mammas begäran
satt i passande glas i hennes gamla avlagda bågar.
Jag var ledsen. Hon förstod min oro, hur skulle
skolans elever reagera?
Samma kväll gick mamma noga igenom vad som
troligen skulle hända. Hon kände nog inte så lite
dåligt samvete för att utsätta mig för detta.
Tänk er själva, morsans gamla glasögonbågar.
Vi fantiserade ihop och spelade sketcher där
mamma spelade mobbare och jag ledsen och rädd
glasögonbärare. Vi hade vansinnigt roligt i vårt
skådespeleri.
Nästa morgon då jag kom till skolan fick jag till min
förvåning se en klasskamrat iförd nya glasögon
stå tryckt mot skolans yttervägg. Hon var nervös och
blek, men skrattade till när jag med mina glasögon
ställde mig bredvid henne. Snabbt lärde jag henne
taktiken:
Håll med om allt vad de kallar dig för!
Skratta!
Varje försök till mobbning på skolgården mötte vi
med gapskratt och skrek:
Javisst är vi glasögonormar! Och har ni sett vad
fula vi är!
Mobbarna vände oss ryggen och muttrade att vi
inte var riktigt kloka i huvudet. Vi svarade bara:
Javisst är vi tokiga! Ni skulle bara veta hur
tokiga vi är! Titta vad synd det är om oss! Och så
skrattade vi.
Det blev en oförglömlig och rolig dag, och jag fick
en ny god vän. Från den dagen struntade jag blankt
i vad skolans ungar tyckte. Jag trivdes alldeles
utmärkt i morsans gamla avlagda glasögonbågar.
Bild: Glad 10-åring med morsans gamla
glasögonbågar. Det syns verkligen att
jag lärt mig hur man möter mobbare.
De hade inte en chans…..
Varför lära barn slåss när någon försöker mobba?
Det här sättet är MYCKET enklare och roligare!
LEK är barns sätt att möta verkligheten.
LEK barnen till bästa verktyget mot mobbing.!
—————–
Anm. Länken till detta inlägg finns under SIDOR uppe till höger, och rubriken BARNUPPFOSTRAN.
—————