Lesson one

2010.12.20

Fördelen med att bo ute på landet är att man i lugn och ro kan – rakt upp och ner – när andan faller på – när det är vackert väder – är sommar – man är ledig – det under fötterna finns gräs eller mossa under som inte är blöt – lägga sig ner på rygg och titta upp mot himlen. Om det inte är torrtermik (ingen molnbildning) ser du cumulusmoln lite här och var på himlavalvet.
Det är så skönt att du somnar.

Du väcks av ett svagt visslande. Ser dig omkring. Ingenting. Ljudet verkar komma uppifrån. Du spanar uppåt. Nej. Jo där, mellan två cumulusmoln högt ovanför ser du ett flygplan med väldigt långa vingar, i hög fart.
Du följer planet med blicken. Det är fartljudet du hör.
Planet verkar styra rakt bort mot det andra molnet. När det kommer fram minskar farten tvärt och planet lägger sig i en brant vänstersväng.
Nu är du säker. Det är ett segelflygplan. Piloten har hittat termik under molnet. Han kurvar i blåsan och följer med den stigande varmluften uppåt. Du hör ingenting, farten är låg.
Snart ser du att planet går ut på en ny raksträcka. Visslandet kommer igen men blir allt svagare när det försvinner ur din åsyn bort mot horisonten. Det blir åter tyst och du somnar på nytt och drömmer om ett smäckert flygplan med väldigt långa vingar.


Jag hade bestämt mig för att också bli segelflygare. Det var dags för första lektionen. Bara någon dag tidigare hade jag gjort en provlektion hos Borås segelflygklubb på Viareds flygfält strax väster om staden.

Den praktiska skolningen på Viared sker på sommarsäsongens vardagkvällar med början klockan 18 då lufthavet har lugnat ner sig.
Jag åkte upp till fältet i god tid.
Två Bergfalkar II med beteckningarna SE- TAK och SE- TBA användes för oss nybörjare. Planen drogs ut från hangaren till flygfältets ände med en dragbil.
Ett motorplan stod redan på fältet, redo att bogsera. Dum som en sverigedemokrat stod jag handfallen och tittade på. Jag var ju totalt nybörjare. Från scratch.

-Hej, jag heter L-G Andersson och ska vara din lärare. Jag vet att du redan vet hur man tar på fallskärmen, du har ju gjort en provlektion med vår segelflygchef Vello Römmel. På med skärmen och hoppa in så åker vi.
Ord och inga visor. Och iväg bar det.

Bild: Bogsering

L-G förklarade under bogseringen:
En lektion tar ungefär 15 minuter. Vi hinner med två eller tre uppstigningar varje kurskväll. Lugnt och metodiskt ska vi gå igenom från början hur man manövrerar och flyger ett segelflygplan.
Vi bogserar upp oss till 600 meter, en lagom höjd för en lektion. Där kopplar vi loss och flyger själva. Jag talar först om vad vi ska göra, visar, och sen får du prova.
När planet kommit ner till 300 meters höjd går vi in i nedflygningsområdet och landar.

På 600 m:s höjd kopplade LG loss och började instruera.
Nu ska jag inte gå in på detaljerna. Men i huvuddrag gick sommarens lektioner ut på:

Spakar och reglage
Funktion och manövrering.

Bogsering
Kan vara knepig från början. Man ska ligga rakt bakom och något under bogserplanet. Jag låg ovanför, för långt under, för långt åt höger/vänster. Oj, vad jobbigt. Tills LG under en bogsering sa de förlösande orden:
– Kämpa inte så hårt. Låt bogserplanet DRA dig till rätt läge. Och se! Bara små justeringar med pedaler och styrspak behövdes.

Svängar/kurvning
Ett segelflygplan har mycket långa vingar. När man svänger/kurvar har vingen som tar ”ytterkurvan” högre fart genom luften än innervingen, och ger därför större lyftkraft. När man kommit in i svängenmåste man kompensera, parera, med skevningsrodren åt ”fel” håll, annars lyfter yttervingen alltmer och planet tippar över åt sidan.
LG visade. HUUUU!
Men det här var inte alls så svårt att lära sig som det låter.

Flyga rent
På samma sätt som du lutar i en kurva när du cyklar, lutar du segelflygplanet lagom mycket när du svänger uppe i luften. Vad är då lagom? Svar: När du sitter stadigt i sätet och inte vill falla inåt eller tryckas utåt. Men det är bara en ”grovinställning” .
På instrumentpanelen sitter en libell, dvs ett krökt glasrör med en rörlig kula inuti. När kulan ligger mitt i röret flyger planet korrekt.
Men en segelflygare är finurligare än så. Han vill flyga ABSOLUT korrekt. Vill inte ha en endaste meters onödig höjdförlust pga oren flygning. Höjden är pilotens bästa vän. Och han vill inte stirra på instrumentbrädan mer än nödvändigt.
Därför sitter det bästa instrumentet fasttejpat på plexiglashuvens utsida, rakt framför piloten i ögonhöjd. Det består av en liten stump garn. Flyger du det minsta orent, dvs vinden inte kommer rakt framifrån, utan lite från sidan, pekar garnstumpen åt vänster (eller höger. Korrigera!

Bild: Ett finkänsligt instrument:
En garnstump fasttejpad på utsidan av plexiglashuven.

Fortsättning följer.

————————————————

 

 

 

,-

 

http://b logg. passagen. sel gostasing/

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *