På dagen två månader efter att jag tagit avtalspension ringde telefonen.
– Jag har fått provsvaret. Du har cancerceller i prostatan och jag
föreslår dig att ta bort den snarast.
Det susade till i skallen, hallen där telefonen står svajade till.
– Om du inte har något emot det beställer jag tid nu på en gång
för operation, fortsatte läkaren.
– Ja tack, sa jag förvirrat och lade på luren.
Ungefär en vecka tidigare hade jag besökt Callanderska i Göteborg
och lämnat prov. Jag gick in i köket, ställde mig med
ryggen mot spisen och världen snurrade runt.
Jag fattade ingenting.
Flera år tidigare hade jag sökt för något helt annat,
men den fantastiska sköterskan i Länghem tyckte att
vi skulle ta ”rubbet” i prover.
PSA-proven visade därefter i flera år stadigt 3,9.
Man mäter mängden av ett visst protein som har
samband med prostatacancer.
Nu hade mitt värde helt plötsligt stigit till 4,9.
Jag hade inga som helst symptom, men blev ändå
rekommenderat operation av läkaren.
Villrådig ringde jag min äldste grabb och berättade.
– Inget snack farsan, operera kvickt, sa han.
Av en ren tillfällighet hade han strax innan gjort ett
hantverkarjobb hos en kirurg som behövde hjälp med sin kåk.
De hade pratat och ditten och datten och kirurgen hade
nämnt att hans patienter oftast kom för sent. De hade
inte haft några symptom. När de väl visade sig hade
prostatacancern oftast spridit sig ut i kroppen.
Sex veckor efter min läkares besked togs prostatan bort.
Jag hade kommit i tid. Detta hände alltså våren 2007.
Proven har därefter visat ”friskvärden (PSA<1,0).
Myndigheterna avråder fortfarande från allmän
screening för män. Man anser att operation ”kan ske i onödan”
och hoppas att männen ska dö av annat innan en eventuell
prostatacancer utvecklar/sprider sig och orsakar dödsfallet.
Man offrar hellre åtskilliga liv för att några ska slippa
opereras i ”onödan”.
Ett litet ljus i tunneln dock. Ser i dagens Borås Tidning att
Västra Götaland ska starta ett pilotprojekt 2020-2022.
Man ska erbjuda alla 50-70-åringar att ta PSA-prov
vartannat år.
Min kommentar:
Hela poängen regelbunden screening är att se eventuella
förändringar i PSA-nivån. Det kan hända mycket på
två år. Alldeles för mycket.
Du kan alltså ha förhöjda värden, men om de inte förändras
i tiden så finns det ingen anledning agera om du i övrigt mår
bra.
Så det här resonemanget med ”falska förhöjda värden” är alltså
rent struntprat.
Begär att få ta ett PSA-prov VARJE ÅR! De kan inte
neka dig (förslagsvis från 45 år och framåt). Om de
vägrar ska det skrivas in i din journal. Sök någon
annan som insett vikten av regelbunden kontroll.
Ett enkelt stick i armvecket och provet är taget.
Enklare kan det inte bli.
Sahlgrenska har gjort en studie som pekade på 30 procent
färre dödsfall med återkommande provtagning.
PS. En av mina lumparkompisar hade ingen sköterska som
tog ”rubbet” vid provtagningen. När han sökte för sina
uppkomna besvär var det för sent, cancern hade spridit
sig alltför mycket. DS
——————