Musår
16 dec 2020
Det här skrev jag för ett tag sedan
men lägger ut kanske lite sent här
Invasionen har lugnat ner sig betydlig nu!
Modet svek. Fällan låg upp och ner, musen
fastklämd under. Den sprattlade vilt när jag
kom närmare. Vad göra?
Under alla år har det fastnat bara enstaka möss
på en hel vintersäsong. I detta musår har redan
femtioåtta möss fastnat i fällorna på vinden och
i uthuset på tolv dagar. Alla döda.
Men inte den här. Jag måste avliva den själv,
men hur?
Rådfrågade sambon som jag tycker hanterar
besvärliga frågor typ denna snabbt och effektivt.
– Stoppa fällan med mus i en påse och banka
lätt med en hammare så löser du problemet.
Sagt och gjort. Det gick lättare än jag trott.
Dagarna som följde upptäckte vi att mössen
redan gjort stor skada. En soffa i malpåse
på uthusvinden söndertuggad här och där.
En svart hög som vi förskräckt trodde var muslort,
var i själva verket liggunderlag som mössen
noggrant finfördelat. Högen var ansenlig,
det måste ha varit flera lag möss som jobbat
i skift. En fotpumps luftslang var också
kalasmat för en mus. En rulle silvertejp bara
naggad i kanterna, tack och lov. Kanske
lite för svårsmält.
En förmiddag var sambon konfunderad.
– Jag har en mus i källaren.
– Jaha, sa jag lite självbelåtet, vad ska du göra
åt den?
– Jag tyckte synd om den så den fick en bit ost.
Det visade sig att inuti en utdragslåda hade
en liten mus byggt bo av en silduk och papper.
När sambon drog ut lådan satt den på bakbenen,
tassarna under hakan och med en förvånad blick.
Lådan hade varit stängd några dygn.
Under tiden musen, åter instängd, åt ostbiten
”diskuterade vi frågan”.
En stund senare. Musen släpptes fri. Den satte
genast kurs mot skogskanten, synbarligen
bekymmersfritt nosandes till höger och vänster.
Speciellt brått hade den inte.
Gösta Singstrand