2013.01.13
Detta är fjärde delen i MIN KRÖNIKA, se länk till höger under SIDOR.
I en husbil sitter jag och min mamma och talar ut med varandra.Vi har bestämt oss iör att försöka hålla sams fören gångs skull. Jag frågar om min far, som hon nästan aldrig berättat något om.
Kriget tog slut våren 1945. Den sommaren cyklade mamma och Olavi runt i byarna och hälsade på hennes släktingar. De övernattade en gång hos brodern Simon med frun Stina i Kaxås. Även brodern Ruben var med. Frälsningsarmen höll möte i byns ordenshus, och evenemanget drog folk till byn. Kusin Irene retade mamma för hennes förälskelse, hon slog med ett rör på ett trappräcke och ropade: ”Tron, hoppet, kärleken, apelsinskal och kardemumma”.
I Kaxås blev jag till.
Mamma blev ledsen när hon blivit gravid. Hon hade ju tänkt vidareutbilda sig i Järpen och nu var detta inget att tänka på. Olavi friade men fick nej. Vid ett av deras besök i Östersund gav Olavi plötsligt henne en liten ask. Den innehöll två fiörlovningsringar. När hon sökte tröst hos sina systrar, svarade de att hon inte skulle vara ledsen. Man kan alltid skilja sig när man själv vill. Även prästen och mor Karin tryckte på, Ruth var ju för guds skull gravid. Ruth gav med sig, man säger inte emot en präst. Trettondag jul 1946 gifte de sig.
Ruth och Olavi bröllopskort
Olavi fick jobb på kalkbruket i Mattmar. Deras första lilla bostad var hos Ruths syster Mary i Halabacken. På hennes gård i en liten kammare på övervåningen i bostadshuset kom jag tiIl världen i mars månad 1946.
Vår lilla familj bodde sedan på flera ställen, först i Gräfte, sedan vid kalkbruket i Mattmar för att till slut hamna i Äggfors strax öster om Mörsil där Olavi fick jobb på sågen.
En dag talade Olavi med sin svärfar Johan. Han fick veta att hans fru Ruth inte var Johans dotter.
Olavi förändrades från och med den stunden enligt mamma. Deras förhållande spårade ur. Ruths förklaring är att Olavi då insåg att hon inte var arvtagare till gården Ny torp. Han hade inte gjort något gott parti vid sitt giftermål med mamma.
Ruth berättar att en hemsk tid tog sin början, händelser som hon ännu vid 79 års ålder ibland har mardrömmar om. Hon blev gravid igen. När min lillebror föddes vårvintern 1948 nekade Olavi till att han var fadern. Han påstod att en handlaren på handelsboden Petterbua i Mattmar, var far till barnet. Handlaren hade varit med om en olycka och saknade några fingrar på ena handen.
I den Simonsonska släkten som Ruth tillhörde förekom det ibland i vissa generationer en sällsynt defekt, händer med 6 fingrar. Ruth var född med 6 fingrar på vänsterhanden. Efter fler misslyckade operationer fick hon flera år senare endast 4 fingrar kvar på denna hand.
Eftersom Olavi hade anlag för svartsjuka kopplade han ihop dessa två helt olika förhållanden och anklagade Ruth för otrohet. När han kom med denna anklagelse till svärfar Johan, skrattade han gott och tog Ruth i försvar. Såpass kände han sin dotter, hon skulle aldrig kunna göra något sådant. Han visste att hon hade skamkänslor för sin hand och att hon skydde handlaren som pesten för att han hade en likadan hand.
Olavi själv var inte trogen. En grannpojke berättade detaljerat för Ruth om vad som hade hänt i lägenheten mellan pojkens mamma och Olavi när Ruth inte var hemma. Pojken hade varit med och sett allt. När Ruth konfronterade Olavi med en detaljerad redogörelse för vad som hänt i lägenheten blev han tyst och tillknäppt. Sprickan mellan mor Ruth och far Olavi hade permanentats.
——————————————–