Stilla Havet

 

Inlägget ingår i serien Till Sjöss! Se under SIDOR till höger.

Sommaren 1965 befann sig m/s Vegaland i Stilla Havet på resa till Brisbane i Australien efter att ha gått genom Panamakanalen. Här ett urklipp ur ett långt brev ”till dem därhemma” som jag postade vid framkomsten.

Hejsan igen!

Jag ska plita ihop ett litet brev som ni ska få så småningom. Jag sitter nu på vakt i radiohytten och har inget särskilt att göra. Jag har läst en bok hela morgonen, och blev trött att läsa så skrivmaskinen åkte fram istället. Vi har varit till sjöss drygt en vecka, och vi har knappt två veckor kvar innan vi kommer till Brisbane.

Det är 35 grader varmt ute, det fläktar lite ljumt av fartvinden. Solen står rakt upp på himlen och skickar obarmhärtigt starka strålar ner på oss.
Det finns bara några små moln vid horisonten. Vi tippar än hit och än dit av dyningarna, de är stora så här långt ute till havs. Flygfiskarna seglar ovanför vattenytan ca tjugo meter innan dom tappar fart ochner i vattnet igen. Än har jag inte sett några delfiner. J brorsan såg en dag ett helt stim, men då satt jag inne och såg dom naturligtvis inte.

Jag har putsat och fejat här i radiohytten, lånade båtskrapa av timmerman och skrapade bort all färg på skrivbordet och det lilla skrivbordet där jag har skrivmaskinen. Sen fernissade jag, det är väldigt fint nu.
Men än finns det massor av arbete innan det blir verkligt snyggt. Jag ska först fernissa det lilla bordet, sen fönsterkarmarna, för dom är också av trä. Däreftermåla listerna vid golvet och slutligen golvet.
Sedan dags ordna upp i alla lådor. Jag har börjat så smått. Men det är långt ifrån färdigt. Igår fick jag av steward en gammal smutssäck som jag fyllde med gammalt papper från en del lådor. Har också beställt en ny glasskiva till skrivbordet, den gamla är sprucken.

Som ni ser arbetar jag för fullt, men kapten ser det inte ens. Det skulle inte falla honom in att säga ett uppmuntrande ord.
Jag kan tala om att så snyggt som det är på båten nu har det inte varit på tio år. För sådan smuts har funnits  i alla vrår och skrymslen.
Kapten gick inspektionsrond i lördags. Han bara tittade men höll truten. Han sa inte ett ord. Han blev så imponerad men sa ingenting. Han har nämligen varit här ombord många herrans år, ja sen Gud vet när.
Han kan inte klaga på den nya besättningen han har fått. Det är mest unga killar. Ex: 2e styrman 27 år, 3e styrman 19, gnist 19, 2e maskinist 29, 3e maskinist 20, 4e maskinist 20.
Kapten, överstyrman och förstemaskinisten är över 40, maskinchefen 46. Och vi yngre årgångar vill ju hålla skiten från oss. Skepparn blev förvånad, jag såg det på honom när han såg att jag tänkte måla radiohytten.
Som sagt, man börjar trivas lite bättre nu.

Alla tycker illa om kapten. Han får vara ensam för det mesta. Maskinchefen ska ju egentligen äta hos kapten, men äter hos oss istället. Han säger:  – Trevligare här. Lite liv.
Och skepparn blir surare och surare. Han har varit van vid att det skulle fjäskas och daltas. Såg det när jag kom ombord innan gamle steward, chief mfl. hade mönstrat av. Dom bugade när dom såg skepparn och hälsade och fjäskade hit och dit och gjorde precis som han sa. Igår sa  vår betydligt tuffare steward  till skepparn:
– Hur törs kapten gå på däck i kortbyxor med dom fula benen?


Oj, min skapare vad han blev sur. Det var ju ett skämt men han förstår inte sånt.
Nej, man trivs lite bättre nu som sagt. Och ingenting har man hört från m/s Torsholm. Den båten är svår att få tag i. Men man hoppas på brev i Australien åtminstone.

Varje dag mellan klockan ett och tre på eftermiddagen är jag uppe på bryggtaket och solar. Det är för jäkligt: Varje dag blir jag röd. Nästa morgon lika vit. Röd. Vit. Osv. Men det har blivit lite rödfärg som fastnat på axlarna. Benen är lika snyggt vita som alltid. Och så har jag fått stora sår på utsidan av överläppen, om det kan vara soleksem eller nåt liknande.
Skulle inte förvåna mig. För syfilis är det inte (tror jag), haha. Fick matfett av andrestyrman (som är husläkare ombord) att smörja såren med. Det ska man göra med svinpest, sa han.
Brorsan hade värmeutslag över hela kroppen och såg för hemsk ut. Det såg ut som stora röda finnar som inte blivit mogna. Han gick till andrestyrman och fick talk att strö på kroppen. Talket var mot fotsvamp.
Sen tar andrestyrman ut massor av pengar från sitt tillgodohavande. Och så delar han ut dom till manskapet med orden:
-Spring nu till dom dåliga flickorna där uppe vid barerna. Och så gör dom det.
Sen sätter han sig i sjukhytten och vrider händerna av förtjusning, för han ÄALLSSKKAARR att ge sprutor mot olika sjukdomar. Sen kommer manskapet indroppandes en och en till honom och tar sin spruta mot V.S. (venerisk sjukdom) och andrens ögon glänser av lycksalighet. Som sagt, vi har en jädrans kul andrestyrman, he he.

Ja det var det. Nu har jag berättat lite om förhållandena ombord. Kan tala om att jag sitter nu i endast kortbyxor och svettas. Köpte flera ställ khakikläder i newjork, och köpte då också kortbyxor. Men dom är så långa i benen att jag ska klippa av dom lite och fålla upp dem.

Har inte fått tag på Göteborg Radio nu på flera dagar. Jag har i stället kontakt med en transatlanticbåt som heter Cookaburra. Jag ”pippar” med honom varje kväll kl. 19.00. Jo, killarna brukar fråga om jag har pippat med nån båt på sistone. Som jag hoppas ni förstår betyder det telegrafera. Han har starkare utrustning och finare, och han ger mej senaste nytt från Sverige varje kväll. Och så snackar vi skit ett par timmar. Dom ska till Australien med, till Melbourne. Vi ska också så småningom dit.

Nej, nu lägger jag av skrivandet för en stund. Hej.


Nästa avsnitt: Stilla Havet Del 2

 

 

Inlägget ingår i serien ”Till Sjöss!”, se länk ovan till vänster.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *